Svårt med matte? Därför kämpar barn och så hjälper du

När ett barn har svårt med matte beror det väldigt ofta på en lucka längre ner i grunden, inte på att barnet saknar förmåga. Sitter inte tiotalsövergången eller positionssystemet blir allt som bygger på dem svårt, och med misslyckandena växer oron. Här går jag igenom de vanligaste orsakerna, några myter som gör saken värre, vad du kan göra hemma och när det är dags att prata med skolan.

Vanliga orsaker till att barn har svårt för matte

Det finns sällan en enda orsak. Ofta förstärker två saker varandra: en lucka gör att barnet får fel, och felen gör barnet stressat inför nästa lektion.

Luckor i grunden

Matte bygger på sig själv mer än nästan något annat skolämne. Ett barn i åk 3 som fortfarande räknar 8 + 5 på fingrarna, ett i taget, har inget huvud kvar till 48 + 25. Ett barn som inte riktigt har förstått att 4:an i 43 betyder fyra tiotal kommer att få fel i subtraktion, hur noggrant hen än räknar.

Två luckor ställer till det särskilt ofta i åk 1-4: tiotalsövergången, alltså tal som 8 + 5 och 13 − 7, och positionssystemet, alltså vad siffrorna i ett tal som 407 betyder. Fler typiska fel och hur du rättar dem finns i artikeln om vanliga misstag i addition och subtraktion.

Textuppgifter som egentligen är läsuppgifter

Vissa barn räknar bra men får fel på textuppgifterna. Då sitter problemet ofta i läsningen. Barnet läser långsamt, tappar tråden eller letar efter ord som ”fler” och ”tillsammans” i stället för att förstå vad som händer.

Ta uppgiften ”Lisa har 12 kulor. Hon har 5 fler än Omar. Hur många kulor har Omar?” Barnet ser ordet fler och räknar 12 + 5 = 17. Rätt svar är 7, eftersom Omar har färre kulor än Lisa. Testa att läsa uppgiften högt för barnet. Löser hen den då, sitter svårigheten i läsningen och inte i matten.

Arbetsminnet blir fullt

Arbetsminnet är det man håller i huvudet medan man räknar: minnessiffran, delsvaret, vad frågan var. Barn har olika stort arbetsminne, och det syns tydligt i matte. Ett barn som tappar bort mellanledet i 36 + 47 behöver sällan mer förklaring. Hen behöver skriva ner mer. Låt barnet skriva delsvaren, använda uppställning och ha tiokamraterna på en lapp bredvid. Det är inte fusk. Det frigör huvudet till det som ska läras just nu.

Tempo, stress och matteångest

Matteångest är när oron inför matte blir så stor att den i sig gör det svårare att räkna. När barnet är stressat går en del av uppmärksamheten åt till oron, och då finns mindre kvar till uppgiften. Barnet får fel, blir mer oroligt, och cirkeln är igång.

Tecknen kan vara ont i magen före mattelektionen, att barnet säger ”jag är dum” eller ”jag kan inte matte”, gissar snabbt för att bli klar, vägrar börja eller gråter över en läxa som egentligen är lätt. Test på tid kan göra det värre. För ett barn som redan kan sina tabeller är ett tidtest en rolig utmaning. För ett barn som fortfarande bygger upp dem blir det ett bevis på att hen är sämst.

Dyskalkyli

Dyskalkyli är en specifik räknesvårighet. Barnet har svårt att uppfatta antal och tal, och svårigheten finns kvar trots bra undervisning och mycket övning. Det är ovanligare än matematiksvårigheter i allmänhet, och tecknen liknar dem som kommer av luckor: barnet räknar på fingrarna ett i taget långt efter klasskamraterna, har svårt att säga vilket av två tal som är störst, eller måste räkna prickarna på en tärning för att veta att det är fem.

Du kan inte avgöra själv om det är dyskalkyli, och det kan inte en webbsida heller. Misstänker du det, prata med läraren och be att elevhälsan eller en specialpedagog tittar på barnets matematik. Skolan kan kartlägga vad barnet kan och vid behov gå vidare med en utredning. Mycket av det som hjälper hemma är detsamma oavsett orsak: konkret material, små steg och mycket repetition.

Myter om matte som gör det svårare

”Vissa har helt enkelt inget mattehuvud”

Barn är olika, men det som ser ut som talang i skolans matte är ofta en grund som sitter. Ett barn som kan tiokamraterna utantill verkar snabbt i huvudräkning. Ett barn som saknar dem verkar dåligt på matte. Säger vuxna runt barnet att hen inte har något mattehuvud slutar barnet försöka, och då blir det sant.

”Att räkna på fingrarna är fusk”

Fingrarna är ett verktyg, och för ett barn i förskoleklass och åk 1 är de rätt verktyg. Problemet är inte fingrarna utan att räkna ett i taget. Nästa steg är att se fem som en hel hand och tio som två händer. 8 är en hand och tre fingrar, och 8 + 5 blir då två hela händer och tre fingrar, alltså 13. Förbjuder du fingrarna innan barnet har något bättre tar du bort det enda stöd hen har.

”Den som räknar snabbt är bäst på matte”

Snabbhet visar att vissa fakta sitter, till exempel tabellerna. Den säger mindre om förståelse. Ett barn som tar lång tid på sig men kan förklara att 7 · 8 är 7 · 4 + 7 · 4 = 28 + 28 = 56 har förstått mer än ett barn som rabblar svaret. Farten kommer med övning. Förståelsen kommer inte med farten.

”Jag var också dålig på matte”

Det sägs för att trösta, men barnet hör att matte är något man är eller inte är. Då blir det en förklaring att sluta försöka. Säg hellre att du också fick öva mycket.

Så pratar du om matte med ditt barn

Det du säger när barnet kör fast påverkar hur hen tar sig an nästa uppgift. De här bytena är små men gör skillnad:

I stället för	Säg
”Det här är ju lätt.”	”Det här är knepigt tills man ser hur det hänger ihop. Vi tar det tillsammans.”
”Fel.”	”Hur tänkte du?”
”Skynda dig.”	”Ta den tid du behöver.”
”Du är så smart.”	”Du delade upp talet, det var ett bra sätt.”
”Jag var också dålig på matte.”	”Jag fick också öva mycket på det här.”
”Det gjorde vi ju igår!”	”Vi kollar hur vi gjorde igår.”

”Hur tänkte du?” är den viktigaste frågan. Ställ den även när svaret är rätt, annars lär sig barnet att frågan betyder att något blev fel. Svaret visar dessutom var luckan sitter. Ett barn som säger ”jag tog 7 minus 3” om 43 − 17 har gett dig hela diagnosen.

Vad du kan göra hemma

Hitta luckan

Ge barnet några uppgifter muntligt, som en lek och inte som ett prov. Stanna när barnet börjar tveka. Där ligger nästa sak att öva på.

Uppgift	Rätt svar	Vad den visar	Tecken på lucka
6 + ? = 10	4	tiokamrater	tvekar eller räknar
7 + 8	15	tiotalsövergång	räknar ett i taget på fingrarna
10 mer än 47	57	positionssystem	räknar 48, 49, 50 …
52 − 8	44	tiotalsövergång bakåt	svarar 56
43 − 17	26	växling i subtraktion	svarar 34
6 · 7 (från åk 3)	42	multiplikationstabellen	räknar 7, 14, 21 …
Lisa har 12 kulor, 5 fler än Omar. Hur många har Omar?	7	läsförståelse	svarar 17

Gå ner ett steg och bygg upp igen

Har barnet svårt med 8 + 5, öva tiokamraterna först. Blir 43 − 17 fel, öva 43 − 10 och 33 − 7 var för sig innan ni sätter ihop dem: 43 − 10 = 33 och 33 − 7 = 26. Pengar hjälper för positionssystemet. 43 kr är fyra tiokronor och tre enkronor. Ska du betala 17 kr måste du växla en tiokrona till tio enkronor, och då syns det varför man växlar i uppställningen.

Hela progressionen, från tiokamrater till tiotalsövergång i båda riktningarna, går jag igenom i artikeln om tiotalsövergång.

Korta pass, ofta

Jag tycker att tio minuter fyra dagar i veckan fungerar bättre än en timme på söndagen. Sluta medan det går bra, så vill barnet göra det igen. En plan för ett barn i åk 2-3 som har svårt med tiotalsövergången kan se ut så här:

Vecka	Fokus	Så övar ni
1	Tiokamrater	Tiopar med kortleken, muntliga frågor som 6 + ? = 10
2	Tiotalsövergång i addition	Dela upp det andra talet, övningsblad med 5-9 plus 1-10
3	Tiotalsövergång i subtraktion	Backa till tio först, som 13 − 3 − 2
4	Blandat och huvudräkning	Blandade blad och korta muntliga frågor

Det var just det här jag behövde när jag byggde matteprov.se: stenciler med exakt de tal som behövde övas. Additionsbladet med första talet 5-9 och andra talet 1-10 ger mest tiotalsövergångar. Subtraktionsbladet med 11-18 minus 1-10 blandar tal med och utan övergång. Vill du öva muntligt med barnet vid skärmen visar öva matte tillsammans ett tal i taget, och du väljer själv hur många sekunder varje tal ska synas. För ett stressat barn, välj lång tid. Fler övningar utan papper finns i artikeln om huvudräkning.

Textuppgifter: läs, rita, räkna

Läs uppgiften högt tillsammans. Fråga vad som händer och vad de frågar efter. Rita en enkel bild eller streck. Räkna först därefter, och kontrollera sist om svaret är rimligt. Har Omar färre kulor än Lisa kan han inte ha 17. Fler sätt att angripa textuppgifter finns i artikeln om problemlösning.

Om barnet har matteångest

Ta bort tidspressen helt en tid. Inga tidtest och ingen klocka. Spelen här på sajten har fallande rutor och går alltså på tid, så spara dem tills barnet känner sig säkert. Sitt bredvid, inte mittemot. Säg högt när du själv räknar i vardagen, även när du räknar fel och får börja om.

När ska du prata med skolan?

Prata med läraren tidigt. Hellre ett samtal för mycket än ett för lite. Det är särskilt viktigt om:

• ni har övat regelbundet i ett par månader utan att något händer
• barnet mår dåligt inför matten, har ont i magen eller inte vill gå till skolan de dagarna
• läraren redan har sagt att barnet ligger efter
• samma lucka kommer tillbaka år efter år
• du känner igen tecknen som står under dyskalkyli ovan

Skolan ska ge stöd om ett barn riskerar att inte nå de kunskaper som krävs. Först handlar det om extra anpassningar i den vanliga undervisningen. Räcker inte det ska skolan utreda om barnet behöver särskilt stöd.

Ta med konkreta exempel till samtalet: vilka uppgifter i tabellen ovan som gick bra och vilka som inte gick, vad ni har övat och hur länge. Det gör samtalet mycket lättare för läraren. Bra frågor att ställa:

• Vad ser du på lektionerna?
• Vilka moment har hen svårast med just nu?
• Vilka anpassningar kan ni göra, och vad kan jag göra hemma?
• Kan specialpedagogen titta på hens matematik?

Drar du och skolan åt samma håll räcker tio minuter om dagen hemma långt.